FANDOM


Platos död, berättat av Piotr.


Zarkilles gav oss en amulett som hindrar demonerna från att nå Anna och berättade att Alex är efterlyst. Hon har tydligen gjort en högt uppsatt man till vampyr ! Han gav oss dessutom ett brev från Erawyr där det stod att vi skulle Hämta en enarmad, högljudd Elor från Ensegah. Vi gav amuletten till Anna och lät Frank, Racconto, Quel och Li hålla koll på henne medan vi var borta. Vi red så snabbt vi kunde till grannlandet i norr. Väl där frågade vi runt och fick reda på att en person som passade in på beskrivningen vi fått, förutom att han hade en metallarm, hade gått runt och sprängt hus. Vi anlitade en guide som ledde oss totalt fel till en början (kom ihåg, anlita aldrig utbygdsjägaren Leira igen) innan vi till sist hittade Mishin, som han hette. Han var artefaktmagiker och armen hade han byggt åt sig själv. Den var svår att kontrollera och sprängde saker på slump. Mishin var först skeptisk till att följa med oss men när vi lovade honom en magisk kristall som han kunde kontrollera armen med gav han efter. Utanför Viccenze hade jag lite problem med folk som var arga på onda klonen, men det löste sig tack vare Mishin, även om jag var nära på att slå ihjäl honom när han stal mina minnen. (och mitt huvud nästan sprängdes) Vi övertalade Frank att ge sin Tyvariska kristall till Mishin, vilket ordnade problemen med armen.


Jag tog hand om lite lichenarproblem vid ett av köken. Därefter mötte vi upp Erawyr. Vi fick reda på att Remus hade seglat iväg tidigare och inte gick att kontakta mental. Det skulle bli ett problem att komma ifatt honom. Efter att ha utövat lite övervåld mot några pirater slogs jag av idén att vi kunde slå två flugor i en smäll. Om vi dödade Plato kunde vi ta hans skepp och flyga ikapp Remus. Vi samlade en grupp bestående av mig, Hinkus, Julius, Erawyr, Burdur, Primus Telonius, Mishin, ärkemagikern Karlan, magikernovisen Rutgar och en soldyrkande munk som verkade vara en skicklig krigare. Vad som sedan földje var total galenskap.

Planen var att vi skulle ta oss upp på Platos skepp med hjälp av Arkimedes farkost, besegra besättningen på minst 31 personer med 10 krigare och ta kontroll över skeppet. Det började med att "farkosten" var som en kanot, Arkimedes slungade upp i himlen med en balista. Det fortsatte genom att vi navigerade denna genom att spränga sidorna på farkosten. Slutligen flög vi genom en mur av pilar och kraschade mitt på däck. (vi hamnade rätt iallafall) Jag, Hinkus, Julius, Rutgar och munken tog oss an Plato medan resten spöade upp besättningen. Det första som hände var att munken eldade upp sig själv (må hans själ finna ro i efterlivet), men inte innan han slängt ett mystiskt elixir Arkimedes hävdade var vår enda chans mot Plato. Plato slogs som den totala galningen han var. Han sköt eldbomber överallt, drack drycker som klonade honom, rev oss, blockerade våra anfall MED HÄNDERNA, allt på samma gång. Det verkade som en alldeles för svår fiende till en början, särskilt som Julius reagerade konstigt på elixiren genom att börja bärsärka, men sedan började Arkimedes elixir verka. Det försvagade inte Plato som jag trott, utan orsakade en förbindelse till efterlivet! Thenaxim, min gamle kamrat, dök upp, skinandes som själva solen! Han började genast att gå lös på Plato med sin yxa. Dessutom dök Erawyr och Mishin in och hjälpte oss stundvis, striden vände och vi trodde oss vara på väg mot en vinst. Sedan började Plato kasta magi.

Han orsakade explosioner och eldmurar, men det var inte det värsta. Han gjorde en väldigt stark terrormagi. De flesta av oss lyckades stå emot skräcken, men Hinkus klarade sig inte lika bra. Den plötsliga stressen blev för mycket för hans system och han drabbades av kärlkramp som snabbt ledde till hjärtstillestånd. Jag slängde mig genast på honom för att med hjärtmassage försöka rädda honom medan Julius, fortfarande en bärsärkande monsterkatt, flög på Plato och hackade honom i bitar. Jag fick inte igång Hinkus hjärta och förstod att det förmodligen utsatts för stort fysiskt trauma och inte skulle gå att starta igen. Då började folk skrika att skeppet var på väg att krascha.

Jag misstänkte att det enda sättet att rädda Hinkus var att ge honom ett nytt hjärta. Turligt nog hade jag fortfarande kvar hjärtat jag drog ut från en av Silkes lönnmördare i passagen! Så medan skeppet brann och började förlora höjd öppnade jag upp Hinkus bröstkorg och fann att den främre väggen hade brustit, som jag anat. Med hjälp av Julius utförde jag sedan det mest vågade ingreppet i läkekonstens historia. Jag tog ut Hinkus hjärta och lyckades på något mirakulöst sätt transplantera in ett blått hjärta i dess plats. Lika mirakulöst var det att jag inte rev sönder Hinkus aorta när skeppet krängde medan jag sydde fast hjärtat. Jag lyckades! Det som återstod var att få igång hjärtat med en kraftig chock. Tur att vi hade Karlan med oss. Han gjorde blixstråk rätt in i Hinkus bröstkorg. Han började fräsa och ryka, och STÄLLDE SIG UPP OCH SKREK! Han levde! Jag sövde honom genast för att smärtan inte skulle ärra honom mentalt för mycket, och sydde ihop hans bröstkorg med tygremsor från hans skjorta. Allt detta medan skeppet var på väg nedåt.

När Hinkus liv var i säkerhet (så säkert som det kan vara när ditt hjärta bultar som en jordbävning och du är på väg att bli krossad mot marken) gick jag för att ta Platos huvud. Jag fann att han bara var en hög med aska. Det enda som återstod tycktes vara att evakuera. Då hörde vi röster som ropade på hjälp, en från kabyssen och en från under däck. Jag satte Rutgar på min matta tillsammans med Hinkus och beordrade den förstnämnde att flyga den sistnämnde i säkerhet. Medan alla andra med olika medel flög från skeppet sprang Julius och räddade mannen i kabyssen medan jag begav mig under däck. Där fann jag en illa tilltygad, fastkedjad kvinna. Jag smälte hennes bojor, drog henne upp på däck, gav henne en luftdryck och förvandlade mig själv till en kråka och flög för livet. Vi kom av i relativt god tid och hann till och med beskåda skeppets explosiva undergång från ett bra avstånd. Efter att jag försäkrat mig om att Hinkus skulle klara sig såg jag till kvinnan. Det visade sig att hon var en adelsdam från Corona och att Plato gjort henne till en vampyr. Karlan lovade att ta hand om henne. Hinkus vaknade och blev mer förskräckt över sina förlorade ögonbryn än hans två nya enorma ärr på bröstet. Vi bestämde oss för att samla oss en natt innan vi tog hand om Remus som nu har ett ännu större försprång då vi inte fick något flygande skepp. Jag gick hem och lagade pasta carbonara åt Josefine, som hade svårt att tro vad som nyss hänt. Inte konstigt.

Community content is available under CC-BY-SA unless otherwise noted.